I helgen har två lopp som jag vill springa avgjorts. Jag stod inte på startlinjen i något av dem tyvärr.
Det ena är Lidingöloppet. Jag har satt upp som mål för mig själv att jag någon gång ska göra en Svensk Klassiker så då är ju Lidingöloppet givet. Men även om detta inte varit ett av mina mål hade jag nog gärna sprungit detta klassiska terränglopp. Det, GöteborgsVarvet och Stockholm Marathon är väl de tre bjässarna i landet som man bara ska ha sprungit.
Det andra är Spartathlon. Detta lopp verkar helt fantastiskt. MEN, det är 246 km långt! Det ärRIKTIGT LÅNGT! Det är nästan 5 gånger längre än vad jag någonsin sprungit. Men någon gång kanske! Drömmar får man ha, drömmar bör man ha! Jag har flera men dessa två lopp är två av dem!
Fast nu närmast är det ju Göteborg Marathon den 10 oktober!
Håller med 246 km är riktigt långt! Och visst ska vi drömma om det loppet – och många andra lopp.
Ja, 246 km är lite långt… Där vill man nog dela upp det i lite mindre portioner. Nu tar vi och startar med futtiga 42,195 m i Göteborg.
246 km känns lite långt kanske. I dagsläget
Klassiker tror jag att det blir här också. Nån gång…