Sådär ja, nu börjar vi snacka. Iofs är det ingen mängdträning, men jag fortsätter låta kroppen bestämma och kämpar på långsamt. Det är tur att det inte är tävlingssäsong, då hade jag känt mig mer stressad.

Träningen vecka 46 / 2011

12,28 km löpning fick jag ihop. D.v.s. mer än målet som var 10 km. Dessutom fick jag i alla fall in några lunchpromenader på knappt 5 km. Alltid något.

Målet för vecka 47 är minst 15 km löpning och gärna uppåt halvannan mil med promenader.

Schas din dumma Borrelia…

Igår fick jag höra – och jag har hört det tidigare också – att jag är för snäll.

Kan jag vara för snäll? För snäll för vem? Inte för den jag är snäll mot i alla fall va?

Så då borde hela grejen med att jag är för snäll helt enkelt vara att jag gör något så att jag själv blir lidande, till förmån för någon annan. Och den som då säger att jag är för snäll är ju faktiskt snäll tillbaka som påpekar detta. Vilket i sig är nån form av indikation på att den jag är snäll mot är värd att vara snäll mot.

Och sen beror det väl såklart på anledningen till min snällhet också, om det är för snällt eller inte. Jag kan ju ha baktankar med det. Jag kan ju ha valt mellan två vägar att vandra där den ena vägen kan innebära att jag är för snäll men att jag också får mycket tillbaka av personen jag är snäll mot och den andra vägen kan innebära vad som helst. Kanske spretar sig den vägen vidare till vägar jag inte vill utforska.

Att vara snäll är otroligt viktigt för mig. Det är en stor del av den person jag är. Jag är en snäll kille… Men det är klart att det kan vara skadligt för mig att vara för snäll mot personer i min omgivning. Skadligt på så sätt att jag på nåt sätt blir, eller uppfattas som, mjäkig eller mesig. Men också skadligt på så sätt att jag kan försätta mig i situationer som jag inte vill hamna i.

Livet är ibland inte helt lätt alltså…

Men jag ska nog fortsätta att vara snäll, även om jag har fått mig en tankeställare och tänker lite annorlunda. I alla fall just nu.

Långsam känsla

Kanske kan det uppröra nån, men jag kände mig verkligen som ett långsamtgående fordon när jag var ute och sprang 4 km idag på lunchen. I tisdags blev det knappt 5 km i ca 5:05-fart men med en rysligt dålig känsla efteråt. Och kroppen kändes inte alls bra dagen efter.

Idag fick kroppen bestämma farten och den landade på ca 5:30. Helt ok, men känslan var långsam. Riktigt långsam. Som att det skulle komma ett gäng rullstolar och köra om mig. Som att sniglarna skulle komma och hugga mig i hälsenorna.

Men jag måste låta det ta tid. Jag har varit sjuk i drygt 3 månader och inte kunnat träna ordentligt. Så är det. Det kommer ta lång tid att komma tillbaka. Att tro nåt annat är rent idiotiskt.

Det är tur att det är länge tills tävlingssäsongen startar

Äntligen kan jag skriva ett inlägg om träning igen. Inte så mycket intensiv träning, men sett i backspegeln så är det en enorm träningsökning jämfört med närmare en månad bakåt. Så här fint tränade jag den nyss gångna veckan.

Träning v45 - 2011

Det röda är promenader, totalt 25,4 km, och det gröna är löpning, 3 km. Kanske lite snedfördelat, borde ha varit tvärtom en vanlig träningsvecka, men det är en start. Hoppas kunna komma upp i nån mil löpning totalt under v46 fördelat på 2-3 pass, men vi får se. Mjukstartar för att sen bara öka och öka…

Idag hade jag återbesök via telefon med min doktor.
För den som är oinsatt i mitt Borreliaärende, läs följande inlägg: Akta er för fästingar

Då jag känner att jag successivt blir bättre så ville han bara ta några prover men annars låta mig sluta med all min ibuprofen, eller i alla fall trappa ner och se vad som händer. Så ska vi höras igen om nån vecka och stämma av proverna och mina upplevelser.

Det är såååå segt, men jag hoppas jag blir bra snart. Jag blev iaf ordinerad raska promenader, så jag får väl gå ut och ta en sån i höstmörkret.

Vaknade och kände mig lite snuvig och rispig/raspig i halsen i morse och kände lite för att bara snabbspola söndagen och låta det bli söndag kväll – dvs läggdags – igen. Men det bästa är att ta tjuren vid hornen och göra nåt.

Grannen har en sån där redig borrhammare, ungefär en sån här,  så den lånade jag och sonen och skulle se till att få upp hans hyllor på väggen. Bortsett från att vi saknade hörselskydd, så sonen fick vara i vardagsrummet när jag borrade, så gick det riktigt smidigt. Elva 3 cm djupa hål i betongen på mindre än 5 minuter. Med min slagborrmaskin – som jag fått av pappa för ungefär 10 år sen – hade det tagit minst 5 minuter per hål.

Det färdiga resultatet

Så om nån undrar vad jag önskar mig i födeledagspresent och/eller julklapp så är det en redig borrhammare alltså.

Efter en tur till IKEA för att köpa tavellister så jobbade vi på lite i hallen också när vi ändå fått upp farten. Lite fler tavlor ska ju upp och väggen ska också spacklas och målas, men nu är pluggen för listerna i. Bara att måla över och skruva dit dem igen. Man får inte vara dum…

Tavellister i hallen

Nu tar vi igen oss med lite kaffe och juice och njuter av vår söndag. Precis som det ska vara

Dagens “Pyssel och papp” med sonen blev en Halloween-pumpa. Den första jag har gjort, och mig veterligen även den första han har gjort. Vi blev i alla fall rejält nöjda båda två…

Den färdiga lilla pumpan. Ca 1 dm i diameter.

Jag börjar bli bättre nu. Borrelian lägger sig förhoppningsvis.

Men oj, oj, oj, vilken lång väg jag troligtvis har för att komma tillbaka till fornstora dagar (d.v.s. i somras). Det är många timmar i löpspåret innan jag är tillbaka i form. Ungefär tre månader skulle jag nog säga att träningen har blivit lidande p.g.a. sjukdomen, så gissningsvis tar det tre månader innan jag är tillbaka. Om jag får träna ordentligt vill säga.

Idag har jag i alla fall börjat. Med en lunchpromenad. Och så blir det en imorgon och en på fredag. Kanske nåt löpsteg i nästa vecka? Hoppas hoppas…

Jag har kommit igång på riktigt med att läsa böcker igen. Eller, jag har väl egentligen aldrig slutat men mitt bokläsande går lite i cykler. Ett tag kan det blir många fackböcker om nåt som intresserar mig, t.ex. löpning, träning, datorer eller programmering och nån annan gång blir det mycket romaner.

Just nu är jag inne i en romanfas och boken som avslutades igår är: Tårtgeneralen av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson.

Tårtgeneralen

En riktigt bra bok. En bladvändare eller vad det kallas om unika personer i en svensk småstad i mitten av 80-talet. Ok, i boken handlade det om Köping, men det skulle lika gärna kunna ha varit Hagfors, där jag härstammar ifrån.

Läsvärd, men inte alls lik någon av de andra böckerna av Filip och Fredrik jag läst.

Igår var jag på föreläsningen “Den nakna hälsan” av och med triatleten Jonas Colting. Innan det drog igång var jag nyfiken. Vad skulle jag få lära mig? Vad skulle han säga? Han är ändå ganska entusiasmerande den mannen. Jag har ju faktiskt varit på en föreläsning med honom tidigare.

Jonas Colting, f.d. Ultraman World Champ

Jag tycker att han upprepade sig otroligt mycket från den tidigare föreläsningen jag var på. Inte mycket nytt. Mycket dolt säljsnack för hans andra läger och böcker. Tog inte med mig så mycket hem i huvudet, mer än att man kanske skulle testa lite stenålderspromenad och 24-timmars-fasta nån gång.

Men var det 500:- i sjön? Nej, det tycker jag inte. Speciellt inte om man inte varit på nån Colting-föreläsning tidigare.